Det här är en förenklad sammanfattning av några av de mer centrala bestämmelserna i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om (HSLF-FS 2017:40) om vårdgivares systematiska patientsäkerhetsarbete i syfte att ge en allmän överblick. Sammanfattningen är inte uttömmande och föreskrifterna kan innehålla fler och mer nyanserade krav. Texten på den här webbsidan ersätter alltså inte texten i föreskrifterna.
Den 1 september 2017 trädde HSLF-FS 2017:40 i kraft. Då upphörde också Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:28) om anmäl-ningsskyldighet enligt Lex Maria att gälla. Bestämmelser om hur allvarliga vårdskador ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, finns i Inspektionen för vård och omsorgs föreskrifter (HSLF-FS 2017:41) om anmälan av händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria).
Läs mer om HSLF-FS 2017:41 hos IVO
Socialstyrelsen vill med de nya föreskrifterna, HSLF-FS 2017:40, bidra till att integrera vårdgivarnas systematiska kvalitetsarbete med deras systematiska patientsäkerhetsarbete. HSLF-FS 2017:40 innehåller därför bestämmelser som hänvisar till PSL och SOSFS 2011:9.
Läs mer på sidan om Patientsäkerhetslagen
Läs mer på sidan om Ledningssystem för ett systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9)
HSLF-FS 2017:40 innehåller bestämmelser om utredningar av händelser.
Läs mer på sidan Utreda en händelse
En utredning ska anpassas efter händelsens karaktär. Omfattningen på utredningen kan alltså varieras.
En utredning av en händelse som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada som inte är allvarlig ska innehålla
Utredningen ska dokumenteras enligt rutiner i verksamhetens ledningssystem.
En utredning av en händelse som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada ska innehålla uppgifter om
Om händelsen har medfört en allvarlig vårdskada ska utredningen även innehålla uppgifter om
Om patienten inte kan eller vill beskriva eller förmedla sin upplevelse ska det anges.
Närstående bör erbjudas möjlighet att ge sin beskrivning och upplevelse av händelsen om patienten begär det eller själv inte kan beskriva sin upplevelse av händelsen. Innan en närstående erbjuds möjlighet så måste hänsyn tas till sekretess- eller tystnadspliktreglerna.
Utredningen ska dokumenteras enligt rutiner i verksamhetens ledningssystem.
Vårdgivaren ska informera hälso- och sjukvårdspersonalen om deras skyldighet enligt patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, att rapportera risker för vårdskador och händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada.
Vårdgivaren ska också informera om resultatet av utredningar av händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada och de lärdomar som har dragits med anledning av händelserna. Vårdgivaren får bedöma i varje enskilt fall vilken hälso- och sjukvårdspersonal som ska informeras. Utgångspunkten för bedömningen är syftet att hindra att liknande händelser inträffar igen.
Vårdgivaren ska ge information till berörd hälso- och sjukvårdspersonal om anmälningar till och beslut från IVO.
Om utredningen av en händelse som har medfört en vårdskada visar att den helt eller delvis har sitt ursprung i en annan vårdgivares verksamhet ska den vårdgivaren underrättas om det inträffade. Innan en annan vårdgivare informeras så måste hänsyn tas till sekretess- eller tystnadspliktreglerna. Den vårdgivare som får information från en annan vårdgivare har sedan, under förutsättning att även den vårdgivaren bedömer att det rör sig om en händelse som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada, att utreda och eventuellt anmäla till IVO enligt bestämmelserna i PSL, HSLF-FS 2017:40 och HSLF-FS 2017:41.
Den som är anmälningsansvarig i verksamheten för händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada bör ha en position i organisationen så att hen har möjlighet att överblicka och påverka det systematiska patientsäkerhetsarbetet.
SOSFS 2005:28 innehöll en bestämmelse om obligatorisk anmälan vid självmord. HSLF-FS 2017:40 saknar en sådan bestämmelse. Definitionen av vårdskada i PSL kräver att det inträffade sker efter någon form av kontakt mellan en patient och någon form av hälso- och sjukvårdsverksamhet. Det krävs också att lidandet, skadan, sjukdomen eller dödsfallet skulle ha kunnat undvikas vid patientens kontakt med vården. Med andra ord krävs det ett orsakssamband mellan den givna vården (eller den vård som inte gavs) och konsekvensen (lidandet, skadan, sjukdomen eller dödsfallet).
Självmord eller försök till självmord som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården ska alltså även fortsättningsvis utredas och anmälas till IVO i enlighet med bestämmelserna i PSL, HSLF-FS 2017:40 och HSLF-FS 2017:41. I dessa fall finns inte heller längre någon tidsbegränsning på fyra veckor.