Patientsäkerhetslagen

En sammanfattning av lagen

PSL innehåller bland annat bestämmelser som riktar sig både till vårdgivarna och till hälso- och sjukvårdspersonalen. Lagen definierar också flera centrala begrepp som vårdgivare, hälso- och sjukvårdspersonal och vårdskada. Införandet av PSL innebar en övergång från ett synsätt med individperspektiv till ett mer systeminriktat perspektiv.

Definitionen av hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdspersonal

I PSL avses med uttrycket hälso- och sjukvård verksamhet som omfattas av

• hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
• tandvårdslagen (1985:125)
• lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar
• lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar
• lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter
• lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar
• verksamhet inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.

Det innebär att bestämmelserna i PSL gäller alla dessa verksamheter om inget annat anges i den aktuella lagen eller i PSL.

Med uttrycket hälso- och sjukvårdspersonal avses i PSL

• den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården
• personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter
• den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare
• apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar
• personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar
• personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.

Med legitimerad yrkesutövare i punkten 1 och 3 jämställs den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen. Det kan alltså finnas fler som omfattas.

För att läsa om vilka yrken som är så kallade legitimationsyrken, se 4 kap. 1 § PSL.

Definition av patientsäkerhet och vårdskada

Lagen innehåller följande definitioner:

• Patientsäkerhet: skydd mot vårdskada.
• Vårdskada: lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.
• Allvarlig vårdskada: vårdskada som är bestående och inte ringa eller som har lett till patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit.

Vårdgivarens ansvar

I PSL står att en vårdgivare är "statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård". 

Vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete

Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten så att kravet på god vård i HSL respektive tandvårdslagen (1985:125), TvL, upprätthålls.

Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. Som ett led i detta ska vårdgivaren utreda händelser i verksamheten som har medfört en vårdskada eller hade kunnat göra det. Utredningarna ska så långt som möjligt klarlägga förloppet och de faktorer som har påverkat det. De ska också ge underlag för beslut om åtgärder som ska ha till ändamål att hindra att liknande händelser inträffar på nytt, eller att begränsa effekterna av sådana händelser om de inte helt går att förhindra.

Vårdgivaren ska ge patienterna och deras närstående möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet. Anledningen till detta är att de inte sällan ser sådant som hälso- och sjukvårdspersonalen missar och att det är angeläget att denna information används i patientsäkerhetsarbetet.

Om en händelse har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada ska vårdgivaren anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Syftet är att IVO ska få vetskap om allvarliga risker i hälso- och sjukvården och sprida kunskap om dessa risker till vårdgivare och berörda myndigheter. IVO ska också använda informationen i sitt tillsynsarbete.

Vårdgivaren har också en skyldighet om att snarast anmäla till IVO om det finns skälig anledning att befara att en person, som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården och som är verksam eller har varit verksam hos vårdgivaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten.

Vårdgivaren ska också ta emot klagomål mot och synpunkter på den egna verksamheten från patienter och deras närstående.

Vårdgivaren ska dokumentera hur det organisatoriska ansvaret för patientsäkerhet är fördelat inom verksamheten.

Senast den 1 mars varje år ska vårdgivaren upprätta en patientsäkerhetsberättelse som ska hållas tillgänglig för den som önskar ta del av den.

Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har själv ett ansvar för hur hen fullgör sina arbetsuppgifter. Det innebär dock ingen begränsning av vårdgivarens ansvar enligt PSL eller annan författning.

I PSL står också att personalen har följande ansvar:

• Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
• Patienterna ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav.
• Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
• Patienten ska visas omtanke och respekt.

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska dessutom bidra till en hög patientsäkerhet. Därför ska de rapportera risker för vårdskador och händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada till vårdgivaren.

Anledningen till att syftet med rapporteringsskyldigheten skrevs ut i lagen är att regeringen ville öka förståelsen av vad avvikelserapporteringen ska användas till och därigenom skapa bättre förutsättningar för hälso- och sjukvårdspersonalen att rapportera. Det systematiska patientsäkerhetsarbetet hos vårdgivarna förutsätter kännedom om vilka risker som finns och vilka händelser som inträffat i såväl den egna som i andra verksamheter.

Arbetet med att säkerställa hög patientsäkerhet är inte en uppgift som bara berör en eller flera särskilt utsedda personer utan något som alla som arbetar inom hälso- och sjukvården måste medverka i. Rapporteringsskyldigheten handlar inte om att rapportera att individer har begått felhandlingar utan om att anmäla sådant som vårdgivaren behöver känna till för att kunna vidta patientsäkerhetshöjande åtgärder. Personalen behöver inte göra några avvägningar om huruvida en skada eller en sjukdom är allvarlig. Det ankommer på vårdgivaren att analysera informationen från personalen samt ta ställning till om en anmälan ska göras till IVO eller om andra åtgärder behöver vidtas enligt bestämmelserna i 3 kap. PSL.