Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, är den centrala lagen för hälso- och sjukvården.

Observera

Det här är en förenklad sammanfattning av några av de mer centrala bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen, HSL, i syfte att ge en allmän överblick. Sammanfattningen är inte uttömmande och HSL kan även innehålla fler eller mer nyanserade krav. Texten på den här webbsidan ersätter alltså inte texten i lagen.

Läs hela hälso- och sjukvårdslagen hos riksdagen

Meddelandeblad för en ny hälso- och sjukvårdslag – Socialstyrelsen (pdf)

Primärvårdens uppdrag och ansvar tydliggörs och tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård stärks – Meddelandeblad – Socialstyrelsen

En sammanfattning av lagen

HSL är en målinriktad ramlag, vilket betyder att den innehåller övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvården. Den ska inte detaljstyra verksamheten eftersom huvudmännen utifrån det kommunala självstyret ska ha viss frihet att utforma insatserna efter lokala och regionala behov.

Definitioner

I HSL definieras hälso- och sjukvård som åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Även sjuktransporter och omhändertagandet av avlidna ingår.

Med huvudman avses den region eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.

Vårdgivare definieras i HSL som statlig myndighet, region, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Med sluten vård avses hälso- och sjukvård som ges till en patient som är intagen vid en vårdinrättning. Med öppen vård avses annan hälso- och sjukvård än sluten vård.

Primärvård definieras i HSL som hälso- och sjukvårdsverksamhet där öppen vård ges utan avgränsning när det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper. Primärvården svarar för behovet av sådana åtgärder i form av medicinsk bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens.

Bestämmelser för all hälso- och sjukvård

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har störst behov ska ges företräde till hälso- och sjukvården.

Offentligt finansierad hälso- och sjukvård ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet.

Inom hälso- och sjukvården ska det finnas en verksamhetschef som ansvarar för verksamheten. Det är verksamhetschefen som ska utse en fast vårdkontakt enligt vad som anges i 6 kap. 2 § patientlagen (2014:821). I hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) finns fler bestämmelser om verksamhetschefens ansvar. Där anges bland annat att han eller hon ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses.

Fast läkarkontakt m.m. – Meddelandeblad – Socialstyrelsen

Hälso- och sjukvårdsverksamhet

Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska

  • vara av god kvalitet med god hygienisk standard
  • tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet
  • bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
  • främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen
  • vara lätt tillgänglig.

När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

Där hälso- och sjukvård bedrivs ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för god vård ska kunna ges. HSL ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.

Kommunal hälso- och sjukvård

Inom den kommunala hälso- och sjukvården ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, och en medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR, som ska vara fysioterapeut eller arbetsterapeut. Bestämmelserna om vad en MAS och en MAR ansvarar för finns i hälso- och sjukvårdsförordningen.

Där framgår bland annat att en MAS ansvarar för att

  • patienten får en säker och ändamålsenlig hälso- och sjukvård av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde
  • patienten får den hälso- och sjukvård som hälso- och sjukvårdspersonal har förordnat om
  • journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientdatalagen (2008:355) 
  • beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med patientsäkerheten
  • det finns ändamålsenliga och väl fungerande rutiner för
    • läkemedelshantering
    • rapportering enligt 6 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659)
    • att kontakta läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det.

Detsamma gäller i tillämplig omfattning även en MAR. En MAR ska även ansvara för att det finns ändamålsenliga och väl fungerade rutiner för rehabilitering, habilitering, förskrivning och användning av hjälpmedel.

Meddelandeblad Kommunal hälso- och sjukvård – Socialstyrelsen

Primärvårdens grunduppdrag

Regioner och kommuner ska inom ramen för verksamhet som utgör primärvård särskilt

  • tillhandahålla de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande fysiska och psykiska vårdbehov
  • se till att vården är lätt tillgänglig
  • tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar
  • tillhandahålla rehabiliterande insatser utifrån patientens individuella behov och förutsättningar
  • samordna olika insatser för patienten i de fall det är mest ändamålsenligt att samordningen sker inom primärvården
  • möjliggöra medverkan vid genomförande av forskningsarbete.
Senast uppdaterad:
Publiceringsdatum: