Förebygga suicid

Ledningen skapar förutsättningar för ett suicidpreventivt arbete

Det är ledningens ansvar att skapa förutsättningar för medarbetarna att arbeta utifrån bästa tillgängliga kunskap. En viktig uppgift är därför att implementera riktlinjer och rutiner. Ledningen behöver också se till att medarbetarna har tillgång till nödvändig kompetensutveckling.

Att kartlägga risker i vårdkedjan kan undanröja hinder för säkra vårdövergångar, främja samverkan mellan aktörer och därmed minska risken för händelser som leder till suicid och suicidförsök. Viktiga delar för att minska risken för suicid och suicidförsök är också resultaten från egenkontrollen och utredningen av avvikelser inom ramen för verksamheternas förbättringsarbete.

Bemötandet är av central betydelse för att förebygga suicid

Bemötandet av en person som mår psykiskt dåligt eller befinner sig i en kris är av central betydelse. Att tala om suicid ökar inte risken för att personen ska ta sitt liv. Tvärtom kan ett sådant samtal förebygga suicid.

Oavsett vilken verksamhet det gäller är det avgörande att samtalet med patienten utgår från patientens egen beskrivning. Det är viktigt för att förstå personens unika situation, göra en suicidriskbedömning och fatta beslut om vård och uppföljning.

Individer som tänker på suicid kan undvika att prata om det. Det kan bero på att det finns en rädsla för att ta upp det som är svårt. Även skamkänslor kan lägga hinder i samtalet. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen kan ta upp frågan om eventuella tankar och planer på suicid.

Att bemöta en person som mår dåligt med respekt och förståelse i ett lyssnande samtal kan hjälpa personen att se andra alternativ. Det kan också motivera hen att söka hjälp hos en expert. Bra bemötande kräver övning och är därför en viktig del i kompetensutvecklingen.

Läs mer på sidan Samverkan och kontinuitet

Involvera närstående

Närstående kan ha en viktig roll i det suicidpreventiva arbetet. Men det är samtidigt viktigt att inte lägga ett för stort ansvar på dem. När närstående involveras behöver man därför tillsammans gå igenom hur det ska ske på ett säkert sätt och ha en plan för uppföljning.

Vid bedömningen av suicidrisk i behandlingsplaneringen kan samtal med närstående vara en viktig insats. De närstående kan ha avgörande information som kompletterar helhetsbilden. Det är också en fördel att involvera närstående i uppföljningen eftersom de kan

• ge bredare information om situationen och patientens förändring över tid
• behöva hjälp för egen del
• medverka i fortsatt vårdplanering och som vårdnadshavare delta i psykosocial och psykopedagogisk behandling.

Den psykiatriska vården möter många patienter med suicidrisk

Psykiska besvär och olika psykiatriska tillstånd kan medföra stora och långvariga konsekvenser för både den enskilde och deras närstående. Många som har det svårt kan tänka på döden som en möjlig utväg. Men de flesta personer med suicidtankar eller planer på att ta sitt liv låter det stanna vid tankar. Det kan dock vara svårt att bedöma suicidrisken.

Inom psykiatrisk akutverksamhet är det viktigt att vara lyhörd för graden av lidande hos varje enskild patient. Det är också viktigt att försöka förstå om suicidtankarna riskerar att övergå i handling på grund av till exempel bristande impulskontroll. Det finns samtalstekniker som kan underlätta patientens beskrivning, till exempel validering av patientens känslor. Det innebär bekräftelse av att hens tankar och handlingar är begripliga i en given situation.

På en psykiatrisk akutmottagning kan hälso- och sjukvårdspersonal screena för patienters suicidbenägenhet med hjälp av korta intervjuinstrument. Samtalet bör inte enbart fokusera på skäl till att dö och patientens svårigheter. Det är också viktigt att fråga om patientens erfarenhet av att hantera liknande situationer och vad som tidigare har haft en skyddande effekt. Viktigt är också att hälso- och sjukvårdspersonalen inte argumenterar eller moraliserar. Syftet ska istället vara att presentera alternativ som utgår från att hälso- och sjukvårdspersonalen accepterar patientens svårigheter.

Viktigt att bedöma suicidrisk i behandlingsplaneringen

Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen gör en strukturerad suicidriskbedömning som kan fungera som underlag till behandlingsplaneringen. Det för att kunna sätta in adekvata åtgärder och hantera risken för suicid.

En strukturerad suicidriskbedömning består av en klinisk intervju som kan kompletteras med skattningsskalor. Syftet är att dessa ska fungera som stöd vid samtalet och minska risken för att viktiga frågor glöms bort. Skattningsskalorna ska dock aldrig ersätta individens berättelse. Risken ska istället bedömas utifrån helheten av individens aktuella livssituation och bakgrund, eventuella utlösande händelser, risk- och skyddsfaktorer samt psykiskt status.

En suicidriskbedömning ska dokumenteras i patientjournalen.

Förebyggande insatser som kan vidtas inom psykiatrisk verksamhet handlar bland annat om inläggning och uppföljning. Det handlar även om kontakt med socialtjänsten för kompletterande insatser utifrån individens livsomständigheter. Ytterligare exempel på insatser är

• heldygnsvård med ett konstruktivt och framåtblickande innehåll
• god kontinuitet i behandlingsrelationen
• kontinuerlig omprövning av suicidrisken
• tillsyn, till exempel via en mobil akutenhet
• sluten psykiatrisk tvångsvård när suicidrisken bedöms vara akut och förutsättningarna för sådan tvångsvård i övrigt är uppfyllda
• snabb besökstid till öppenvårdsmottagning
• kontakt med andra aktörer i vårdkedjan
• krisplan.

En krisplan kan hjälpa i hantering av tankar och impulser

Att ta fram en kris- eller säkerhetsplan tillsammans med patienten, och närstående när så lämpligt, kan ha en skyddande funktion. Planen ska dokumenteras i patientjournalen, vara känd av dem den berör och uppdateras vid behov. Syftet med säkerhetsplanen är att minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer.

För att hantera suicidalitet behövs god kontinuitet och kommunikation mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen i olika verksamheter. Samarbete med andra aktörer och närstående främjar ett personcentrerat arbetssätt.

Suicidförsök behöver följas upp

Efter ett suicidförsök behöver patienten få en korrekt utredning och bedömning. Uppföljningen behöver vara snabb, strukturerad och fokusera på patientens upplevda problem.

Det finns särskilda behandlingsformer vars syfte är att patienten ska förstå och kunna hantera sina suicidtankar och undvika suicidhandlingar. Exempel på det är dialektisk beteendeterapi, DBT, och Acceptance and Commitment Therapy, ACT. Attempted Suicide Short Invention Program, ASSIP, är ett exempel på en metod som just nu studeras och utvärderas under svenska förhållanden.

Patienter med suicidtankar söker även hjälp i primärvården

Hälso- och sjukvårdspersonalen inom primärvården har en viktig roll vid behandling av psykisk ohälsa. När en patient inom primärvården har psykologiska eller personliga problem är det viktigt att värdera om det finns samtidig ångest- eller depressionssjukdom, skadligt bruk och beroende, sömn- eller ätstörningar eller smärttillstånd. Dessa sjukdomar eller tillstånd kan samtliga kompliceras av tankar på döden som en utväg från de upplevda problemen och lidandet.

Depression och ångesttillstånd är vanliga tillstånd. De flesta patienter med dessa tillstånd söker vård inom primärvården. Svårighetsgraden kan variera från lindriga till mycket svåra tillstånd med överhängande suicidrisk. Om frågan om eventuella suicidtankar inte ställs, kan hälso- och sjukvården missa viktig information i det förebyggande arbetet och vid insättandet av tidiga insatser.

Eftersom primärvården utgör första linjen för behandling av psykiatriska tillstånd är det viktigt att ha ett fungerande samarbete med psykiatrin. Det kan till exempel handla om att få tillgång till en snabb konsultation i svårbedömda fall eller vid akut suicidrisk samt att ha rutiner för remittering till psykiatrisk specialistvård när det är lämpligt.

Bedömningsmetoder och skattningsinstrument i primärvården

Det finns bedömningsmetoder och skattningsinstrument för depression och ångest som kan göra det lättare att, bland andra sjukdomstillstånd och psykologiska, till exempel vid kris och sorg, identifiera patienter som har behandlingskrävande psykiatriska tillstånd med ökad suicidrisk.

Ett exempel på ett strukturerat intervjuverktyg som kan användas som komplement till klinisk bedömning vid  diagnostik av psykiatriska tillstånd i primärvården är M.I.N.I.

M.I.N.I. – stöd för diagnostik vid psykisk ohälsa inom primärvården – Kunskapsguiden

Viktigt med kontinuitet i vården av patienter med suicidrisk

I vården av en patient med suicidrisk är det viktigt att det finns hög kontinuitet. För att undvika kontinuitetsbrister bör vårdkedjan bevaras så intakt som möjligt genom att ordinarie behandlare finns kvar. Det kan göras genom att man inte hänvisar bort från den behandlare som redan finns, utan snarare till kompletterande vårdinstanser.

Materialet Fast läkarkontakt – Socialstyrelsen

Rutiner behövs för att upptäcka suicidrisk hos barn

Den icke-specialiserade vården för barn och unga, ”första linjen”, elevhälsan och socialtjänstens individ- och familjeomsorg behöver ha rutiner för att upptäcka risksituationer hos barn. Riskfaktorer utgörs av normbrytande beteende, ilska och impulsivitet. Vid behov ska barn med misstänkt psykisk störning remitteras till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Filmen Teambaserat arbetssätt i samverkan med kommun och psykiatri från Boo vårdcentral – Folkhälsomyndigheten

Viktigt att tidigt upptäcka psykisk ohälsa hos äldre

Oftast söker äldre personer vård inom primärvården. Med stigande ålder ökar risken för både fysiska och psykiska sjukdomar som kan begränsa tillvaron. Olika sjukdomar som demens, diabetes eller stroke liksom smärta kan påverka den psykiska hälsan. Det är dessutom lätt att känna sig ensam och nedstämd till exempel om man förlorat en närstående eller en partner. Till skillnad från att tillfälligt känna sig ledsen kan ihållande känslor tyda på en behandlingskrävande depression.

Depression och social isolering har visat starkast samband med självmordsbeteende hos äldre. Ju tidigare psykisk ohälsa upptäcks hos den äldre, desto större möjlighet finns att behandla den framgångsrikt.

Kunskapsstödet Psykisk ohälsa vanligt bland personer 65 år eller äldre – men det går att förebygga – Folkhälsomyndigheten

Socialstyrelsen har tillsammans med flera andra myndigheter och patientorganisationer tagit fram informationsmaterialet Våga tala om psykisk ohälsa. Det består av en broschyr och två filmer som vänder sig direkt till äldre personer och deras närstående med uppmaningen att söka hjälp och stöd vid psykisk ohälsa.Den kan också användas av hälso- och sjukvårdspersonal i mötet med patienten.

Våga tala om psykisk ohälsa – Kunskapsguiden

Somatisk hälso- och sjukvård möter också patienter med suicidrisk

Inom pediatrisk, medicinsk och kirurgisk akutverksamhet är det viktigt att vara uppmärksam på personer som kommer in akut med självförvållade skador. Sådana skador kan vara uttryck för suicidala avsikter. Om det bedöms vara fallet behöver hälso- och sjukvårdspersonalen göra en barnpsykiatrisk eller psykiatrisk konsultation. För barn med självskadebeteende är det viktigt att ta ställning till orosanmälan till socialtjänsten.

Patienter med svår kroppslig sjukdom kan uppleva stark hopplöshet, depression och ångest. Det är viktigt att vara uppmärksam på och vid behov behandla den typen av reaktioner. De ska alltså inte betraktas som naturliga reaktioner på den svåra kroppsliga sjukdomen, eftersom det kan röra sig om behandlingskrävande depression eller ångestsyndrom. Det kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma hos äldre personer som kanske inte är lika vana att tala om sin psykiska hälsa som yngre personer.

När en patient läggs in i somatisk vård händer det att man sätter ut antidepressiva läkemedel eller andra psykofarmaka utan att väga in risken för återinsjuknande i depression eller annan psykisk sjukdom. Om patienten har en vårdkontakt inom psykiatrin är det viktigt att kontakta denna för att diskutera fortsatt behandling och eventuell förändrad vårdplanering. Det kan till exempel handla om att boka in tätare återbesök. Det är också viktigt att ta ställning till om något ordinerat läkemedel har ökad suicidalitet som biverkan och säkerställa att en sådan biverkning identifieras och åtgärdas.

Information och stödmaterial kring suicid och suicidprevention

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå. På webbplatsen suicidprevention.se samlar Folkhälsomyndigheten kunskap om suicid och det suicidpreventiva arbetet. 

Webbutbildningen Psyk-E bas suicid är en webbutbildning som ger kunskap om suicid, användbara råd och reflektion om suicidprevention i praktiken. Utbildningen är framtagen av Karolinska Institutet med stöd av Folkhälsomyndigheten.

Rapporten Händelseanalyser av suicid inom hälso- och sjukvården – Beställ hos Folkhälsomyndigheten

Nationella folkhälsoenkäten – Folkhälsomyndigheten

Socialstyrelsen

Socialstyrelsens utbildningsmaterial Det vi inte ser riktar sig till dig som arbetar i hälso- och sjukvården. Det har tagits fram för bättre möten mellan personal och patienter med psykisk ohälsa. Materialet kan användas både enskilt och i grupp och innehåller filmer, underlag för reflektioner och gruppdiskussioner samt kommunikationsnycklar och verktyg för att skapa bra möten och föra svåra samtal. Det innehåller också konkreta verktyg och stöd till chefer och verksamhetsledare.

På Kunskapsguidens webbplats finns information kring suicid och hur suicid kan undvikas.

Suicid och suicidprevention – Kunskapsguiden

På Kunskapsguidens webbplats finns även materialet Stöd till efterlevande, inklusive en film, som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har tagit fram tillsammans. Det riktar sig till alla som arbetar inom hälso- och sjukvården och omsorgen.

Stöd till efterlevande – Kunskapsguiden

Socialstyrelsen ger rekommendationer om vård i form av nationella riktlinjer. De riktar sig främst till politiker, tjänstemän och verksamhetschefer.

Nationella riktlinjer Vård vid depression och ångestsyndrom

Nationella riktlinjer Vård och stöd vid schizofreni och liknande tillstånd

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Nationella vård- och insatsprogram

De nationella vård- och insatsprogrammen, VIP, för psykisk ohälsa ska öka användningen av evidens- och erfarenhetsbaserad kunskap i mötet mellan personal och individ. De riktar sig till dig som möter patienter. Genom att sammanställa och tillgängliggöra olika kunskapsunderlag på en gemensam plats för både specialistpsykiatri, primärvård, socialtjänst och skola ökar förutsättningarna för likvärdiga insatser utifrån en helhetssyn. Vård- och insatsprogrammen tas fram av en nationell arbetsgrupp och fastställs av Nationellt programområde för psykisk hälsa.

Nationella vård- och insatsprogram 

Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention, NASP

NASP är statens expertorgan för suicidprevention. NASP och arbetar med forskning, uppföljning, information och utbildning.

Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention, NASP

NASP har tagit fram Rekommendationer för suicidpreventivt arbete – respi.se.

1177 Vårdguiden

Information om hur du kan hjälpa en person som har självmordstankar – 1177

Information och stöd riktad till patienter och närstående

Socialstyrelsen har tillsammans med flera andra myndigheter och patientorganisationer tagit fram broschyren Våga tala om psykisk ohälsa. Den vänder sig direkt till äldre personer och deras närstående med uppmaningen att söka hjälp och stöd vid psykisk ohälsa.

Broschyren Våga tala om psykisk ohälsa – Socialstyrelsen (pdf)

På 1177 Vårdguiden finns information och kontaktuppgifter till olika telefonjourer, rådgivning samt patient- och närståendeföreningar. Dessa kan man kontakta vid behov av stöd.

MIND är ideell förening som arbetar med att ge medmänskligt stöd och att öka kunskapen kring psykisk ohälsa och suicid. På deras webbplats finns kontaktuppgifter till Självmordslinjen där den som har tankar på att ta sitt liv kan komma i kontakt med någon att tala med.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar nationellt för att minska antalet suicid.

Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES, är en rikstäckande ideell organisation som erbjuder stöd och hjälp till efterlevande.

Barnrättsorganisationen Bris, ger stöd och information till barn och unga och till vuxna. Bris erbjuder stödhelger för familjer där en förälder tagit sitt liv. Barn och vuxna får träffa andra i samma situation och får stöd att hantera livet, sorgen och saknaden.