Förebygga suicid

Här hittar du verktyg, metoder och stödmaterial som hjälper dig i arbetet med att förebygga suicid.

För att kunna arbeta suicidförebyggande är det viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen fångar upp eller får veta att en patient har suicidtankar, oavsett vilken verksamhet det gäller. Det är avgörande att samtalet utgår från patientens egen beskrivning för att förstå personens unika situation, göra en suicidriskbedömning och fatta beslut om vård och uppföljning.  

Den psykiatriska vården möter många patienter med suicidrisk

Många som har det svårt kan tänka på döden som en möjlig utväg, men de flesta med suicidtankar eller planer på att ta sitt liv låter det stanna vid tankar. Det kan därför vara svårt att värdera suicidrisken, oavsett om man använder ett särskilt intervjuinstrument eller en vanlig klinisk intervju. 

Inom psykiatrisk akutverksamhet är det viktigt att vara lyhörd för graden av lidande hos varje enskild patient och att försöka förstå om suicidtankarna riskerar att övergå i handling, till exempel på grund av bristande impulskontroll. Det finns samtalstekniker som kan underlätta patientens beskrivning, till exempel validering av patientens känslor.

På en psykiatrisk akutmottagning kan hälso- och sjukvårdspersonal screena för patienters suicidbenägenhet med korta intervjuinstrument. Vid samtalet som följer bör patienten få vara så delaktig som möjligt. Det är bra om samtalet inte enbart fokuserar på skäl till att dö och patientens svårigheter. Det är viktigt att fråga om patientens erfarenhet av att hantera liknande situationer och vad som tidigare har haft en skyddande effekt. Det är också viktigt att behandlaren inte argumenterar eller moraliserar, utan syftet ska vara att presentera alternativ som utgår från att behandlaren accepterar patientens svårigheter. 

Värdering av suicidrisk i behandlingsplaneringen 

För att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna sätta in de försiktighetsåtgärder som behövs för att hantera suicidrisken är det viktigt att väga in en värdering av risken i behandlingsplaneringen. Det är inte lämpligt att lägga ett för stort ansvar på närstående eller vårdnadshavare i de fall personen får tillsyn och omvårdnad i hemmet. När detta förekommer behöver man tillsammans gå igenom hur det ska ske på ett säkert sätt och ha en plan för uppföljning.

Andra exempel på förebyggande insatser är 

  • heldygnsvård med ett konstruktivt, framåtblickande innehåll
  • nära tillsyn, till exempel via en mobil akutenhet
  • sluten psykiatrisk tvångsvård när suicidrisken bedöms vara akut och förutsättningarna för sådan tvångsvård i övrigt är uppfyllda
  • snabb besökstid till öppenvårdsmottagning
  • kontakt med andra instanser i vårdkedjan
  • samtal med närstående.

Suicidnära personer har särskilda behov. För att hantera dem på rätt sätt behövs trygga vårdsystem och god kommunikation mellan företrädare för olika delar av hälso- och sjukvården och andra professionella instanser.  

Suicidförsök behöver följas upp

Efter ett suicidförsök behöver patienten få en korrekt utredning och bedömning. Uppföljningen behöver vara snabb och strukturerad och fokusera på patientens upplevda problem. Det är en fördel att involvera närstående i uppföljningen eftersom de kan

  • ge bredare information om situationen och patientens förändring över tid
  • behöva hjälp för egen del
  • medverka i fortsatt vårdplanering och som vårdnadshavare delta i psykosocial och psykopedagogisk behandling.

Det finns särskilda behandlingsformer vars syfte är att patienten ska förstå och kunna hantera sina suicidtankar och undvika suicidhandlingar, till exempel DBT (dialektisk beteendeterapi), ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och ASSIP (Attempted Suicide Short Intervention Program).

Patienter med suicidtankar söker även hjälp i primärvården

När en patient inom primärvården har psykologiska eller personliga problem är det viktigt att värdera om det finns samtidig ångest- eller depressionssjukdom, skadligt bruk och beroende, sömn- eller ätstörningar samt smärttillstånd. Dessa kan samtliga kompliceras av tankar på döden som utväg eller suicidtankar.

Det finns bedömningsmetoder och skattningsinstrument för depression och ångest som kan göra det lättare att bland andra sjukdomstillstånd och psykologiska reaktioner, till exempel vid kris och sorg, identifiera patienter som har behandlingskrävande psykiska störningar med ökad suicidrisk. Om patienten bedöms ha en akut suicidrisk eller behov av psykiatrisk heldygnsvård ska patienten remitteras för akut bedömning inom psykiatrisk vård. 

I vården av en patient med suicidrisk är det viktigt att det finns hög kontinuitet. För att undvika kontinuitetsbrister bör vårdkedjan bevaras så intakt som möjligt genom att ordinarie behandlare finns kvar. Det kan göras genom att man inte hänvisar bort från den som redan finns utan snarare till kompletterande vårdinstanser. På motsvarande sätt behöver icke-specialiserad vård för barn och unga (”första linjen”), elevhälsa och socialtjänstens individ- och familjeomsorg ha rutiner för att upptäcka risksituationer hos barn. Vid behov ska barn med misstänkt psykisk störning remitteras till en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning.

Somatisk hälso- och sjukvård möter också patienter med suicidrisk

Inom pediatrisk, medicinsk och kirurgisk akutverksamhet är det viktigt att vara uppmärksam på personer som kommer in akut med självförvållade skador. Sådana skador kan ibland vara uttryck för suicidala avsikter. Om det bedöms vara fallet behöver hälso- och sjukvårdspersonalen göra en barnpsykiatrisk eller psykiatrisk konsultation. För barn med självskadebeteende är det viktigt att ta ställning till orosanmälan till socialtjänsten.

Patienter med svår kroppslig sjukdom kan få psykologiska reaktioner och psykiatriska störningar som ökar suicidrisken, till exempel stark hopplöshet, depression och ångest. Det är viktigt att vara uppmärksam på detta och behandla dessa tillstånd. De ska alltså inte betraktas som naturliga reaktioner på den svåra kroppsliga sjukdomen. Detta kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma hos äldre personer, som kanske inte är lika vana att tala om sin psykiska hälsa som yngre personer.

När en patient läggs in i somatisk vård händer det att man sätter ut antidepressiva läkemedel eller andra psykofarmaka utan att väga in risken för återinsjuknande i depression eller annan psykisk sjukdom. Om patienten har vårdkontakt inom psykiatrin är det viktigt att man kontaktar denna för att diskutera fortsatt behandling och eventuell förändrad vårdplanering, till exempel boka in tätare återbesök. Det är också viktigt att ta ställning till om något ordinerat läkemedel har ökad suicidalitet som biverkan.

Information och stödmaterial kring suicid och suicidprevention

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå. På webbplatsen suicidprevention.se, riktad till dig som arbetar med att förebygga självmord, samlar Folkhälsomyndigheten kunskap om suicid och det suicidpreventiva arbetet.

Webbplatsen suicidprevention.se

Rapporten Händelseanalyser av suicid inom hälso- och sjukvården hos Folk-hälsomyndigheten

Stödmaterialet Att utreda självmord bland barn och unga genom händelseanalyser hos Folkhälsomyndigheten

Socialstyrelsen

Hos Socialstyrelsen finns utbildningsmaterialet Det vi inte ser som riktar sig till dig som arbetar i hälso- och sjukvården. Det har tagits fram för bättre möten mellan personal och patienter med psykisk ohälsa. Materialet kan användas både enskilt och i grupp och innehåller filmer, rollspel, VR-film, samt underlag för reflektioner och gruppdiskussioner, kommunikationsnycklar, samt konkreta verktyg och stöd till chefer och verksamhetsledare.

Utbildningsmaterialet Det vi inte ser hos Socialstyrelsen

Rapporten Konsekvenser för vuxna med adhd – Kartläggning och analys hos Socialstyrelsen (pdf)

Kunskapsguiden

På Kunskapsguidens webbplats finns information kring suicid och hur suicid kan undvikas.

Självmordsförebyggande arbete

1177 Vårdguiden

Information om hur du kan hjälpa en person som har självmordstankar hos 1177

Information och stöd riktad till patienter och närstående

Broschyren Våga tala om psykisk ohälsa hos Socialstyrelsen (pdf)

1177 Vårdguiden finns information och kontaktuppgifter till olika telefonjourer, rådgivning samt patient- och närståendeföreningar som man kan kontakta vid behov av stöd.

MIND är ideell förening som arbetar med att ge medmänskligt stöd och att öka kunskapen kring psykisk ohälsa och suicid. På deras webbplats finns kontaktuppgifter till Självmordslinjen där den som har tankar på att ta sitt liv kan komma i kontakt med någon att tala med.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar nationellt för att minska antalet suicid.

Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES, är en rikstäckande ideell organisation som erbjuder stöd och hjälp till efterlevande.

Barnrättsorganisationen Bris, ger stöd och information till barn och unga och till vuxna. Bris erbjuder stödhelger för familjer där en förälder tagit sitt liv. Barn och vuxna får träffa andra i samma situation och får stöd att hantera livet, sorgen och saknaden.

Senast uppdaterad:
Publiceringsdatum: