Förebygga diagnostiska fel
Diagnostiska fel går att förebygga
Insikten om att diagnostiska fel förekommer och att de är vanliga är grundläggande för att minska risken för att de inträffar. Därefter behövs mer kunskap om när, var och varför dessa fel uppstår. Den kunskapen behöver dessutom spridas.
Åtgärder behövs på olika nivåer
Diagnostiska fel måste hanteras ur olika perspektiv i hälso- och sjukvårdssystemet. De måste också hanteras i samverkan mellan olika professioner och verksamheter.
Åtgärderna behöver rikta in sig på orsakerna till de diagnostiska felen
Kognitiva faktorer och systemrelaterade faktorer kräver olika åtgärder.
Kognitiva orsaker till diagnostiska fel motverkas genom arbetssätt som kompenserar för den mänskliga hjärnans svagheter. I praktiken kan det röra sig om att
- utgå från att alla diagnostiska processer innehåller ett mått av osäkerhet, och att även förmedla detta till patient och närstående
- alltid överväga ett lämpligt antal differentialdiagnoser, och pröva symtombilden även mot dessa
- aldrig okritiskt godta en diagnos när man övertar en patient
- frikostigt konsultera en kollega och berätta hur man tänkt och tänker.
Utbildning, fortbildning och träning i den diagnostiska processen är centralt. Kollegialt stöd är avgörande, inte minst för nya läkare och andra som ställer diagnos, men även för erfarna. Det krävs också en gedigen och aktuell kunskap om sjukdomar och tillstånd för att kunna ställa korrekt diagnos.
Ett gott teamarbete, som innefattar både hälso- och sjukvårdpersonal, patient och närstående samt kunskap om de kritiska stegen i en process, minskar risken för diagnostiska fel.
Vidare kan systemstöd och processer behöva utvecklas. Det kan handla om att felsäkra till exempel remisshantering eller bevakning av undersöknings- och provsvar. Det kan också handla om att utveckla beslutsstöd, till exempel riskvärderingsinstrument.
Använd tre kontrollfrågor, Tre-regeln och tredje gången gillt
Tre kontrollfrågor
Diagnoser har alltid en viss grad av osäkerhet. Ställ följande tre kontrollfrågor:
- Om det inte är det min preliminära diagnos säger, vad kan det annars vara?
- Vad talar emot min preliminära diagnos?
- Är det mer än ett problem?
Tre-regeln
Ha alltid minst tre differentialdiagnoser i åtanke (Tre-regeln) och dokumentera dem gärna.
Tredje gången gillt
Ompröva diagnosen om patienten söker för tredje gången (tredje gången gillt). Fråga patienten om hen nyligen sökt för samma besvär någon annanstans.
Involvera patienten och närstående
Involvera patienten och närstående och gör dem delaktiga i den diagnostiska processen.
Inför besöket
- Informera patienten skriftligt om att vara tydlig i beskrivningen av sina symtom. Be gärna att hen skriver ner symtomen inför besöket.
- Informera patienten om att det kan vara bra att ta med sig någon närstående till besöket, så att fler hör vad som sägs.
Under besöket
- Informera patienten om att diagnoser alltid har en viss grad av osäkerhet.
- Informera patienten om vilket förlopp som förväntas för den tänkta diagnosen och vad som är planen framåt, det vill säga så kallade gröna flaggor. Det kan till exempel vara förväntade symtom som patienten inte behöver söka vård för.
- Informera patienten om vad hen behöver vara uppmärksam på som kan tyda att den ställda diagnosen är fel och att det istället kan röra sig om en annan diagnos, det vill säga så kallade röda flaggor. Patienten behöver då söka vård på nytt.
- Informera om när, var och hur patienten bör söka vård igen om det förväntade förloppet inte stämmer med utvecklingen.
- Betona vikten av att följa rekommendationerna om behandling och åtgärder.
- Uppmuntra patienten att våga fråga om hen tvivlar på diagnosen.
- Uppmuntra patienten att fråga om det är något hen inte förstår.
- Förmedla till patienten att läsa sin journal i efterhand på 1177 och höra av sig om något inte stämmer eller om hen har frågor.
Tänk också på att
- skriva remiss när patienten är kvar i rummet
- säkerställa att rutinerna för vidimering och remissbevakning fungerar
- skicka svar på alla prover och undersökningar till patienten.
Lärdomar från händelseanalyser
Rapporten Diagnostiska fel – lärdomar av händelseanalyser är en sammanställning av händelseanalyser som rör diagnostiska fel i Nitha Kunskapsbank för händelseanalyser. Syftet med rapporten är att öka kunskapen om diagnostiska fel och minska för risken för att de inträffar. Rapporten innehåller rekommendationer och förslag på åtgärder på mikro-, meso- och makronivå.
Rapporten Diagnostiska fel – Lärdomar av händelseanalyser – i arkivet hos SKR