Grundläggande förutsättningar för en säker vård

Ledningens beslut, kunskap, agerande, förhållningssätt och ställningstaganden är avgörande för en ökad patientsäkerhet.

Ledningen är en tongivande förebild. Den har en avgörande roll i arbetet att stärka och upprätthålla en hög säkerhet. Hög patientsäkerhet utvecklas bäst i organisationer med god arbetsmiljö och psykologisk trygghet. Det utvecklas också bäst i organisationer som har en kultur där medarbetarna gemensamt med ledningen strävar efter att fortlöpande förbättra för att upprätthålla en robust och säker verksamhet. Det är även viktigt att patienter och närstående är delaktiga i utvecklingsarbetet.

Många viktiga systemfaktorer finns i den patientnära vårdprocessen. Exempel på sådana faktorer är tillräcklig bemanning med rätt kompetens och att utveckla och upprätthålla säkra processer. Systemfaktorer som påverkar är arbetsmiljö, ekonomistyrning, kompetensförsörjning, produktionsstyrning, kompetensutveckling, organisationsstruktur och resursfördelning.

Patientsäkerhet är ett ansvar för politiker, beslutsfattare och chefer och behöver beaktas i arbetet på politisk, strategisk och operativ nivå. Beslut kan både leda till önskvärda effekter och till målkonflikter eller negativa effekter i andra delar av hälso- och sjukvårdssystemet. Därför måste beslut som påverkar den patientnära processen och hälso- och sjukvårdssystemet på övergripande nivå alltid analyseras och följas upp ur ett patientsäkerhetsperspektiv.

En god säkerhetskultur innebär att alla medarbetare i hälso- och sjukvården är medvetna om och vaksamma på de risker som kan uppstå. Det innebär också att erfarenheter från medarbetare, patienter och närstående tas tillvara och används för lärande och utveckling av verksamheten.

Säkerhetskulturen behöver kännetecknas av

• ett aktivt arbete med att identifiera risker och skador och ett lika aktivt arbete med att minimera förekomsten och konsekvensen av dessa
• ett öppet arbetsklimat där medarbetarna tryggt kan rapportera, diskutera och ställa frågor om säkerhet
• ett förhållningssätt som innebär att man inte skuldbelägger varandra
• att medarbetare och chefer, på alla nivåer i organisationen, har goda kunskaper i säkerhet och förbättringsarbete
• en organisation där alla är medvetna om risken för negativa händelser
• en organisation där alla lär av både negativa händelser och som går bra.

Chefer och andra med ledningsansvar, från politisk nivå till första linjens chefer, har ett uttalat ansvar för att säkerhetsfrågor tas på allvar och hanteras. De behöver prioritera frågorna och arbetet behöver vara långsiktigt och synligt.

Arbetsmiljön påverkar medarbetares förmåga att arbeta på ett sätt som främjar patientsäkerheten. Det innefattar den fysiska, organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Flera övergripande arbetsmiljöfaktorer påverkar, till exempel bemötande och beteenden eller stöd från chefer och i arbetsgruppen. Även mer arbetsnära arbetsmiljöfaktorer påverkar, till exempel arbetsbelastning, roll- och ansvarsfördelning och återhämtning.

Verksamheter med god arbetsmiljö, där personalen ges möjlighet att utveckla och använda sin kompetens, främjar engagemang och bidrar till en långsiktig kompetensförsörjning. Kompetensförsörjning är en av flera samverkande faktorer som påverkar riskerna för vårdskador.

Yrkeskompetens innebär att personalen har den kunskap och förmåga som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter. Introduktionsprogram för nyutexaminerade och nyanställda och kontinuerlig fortbildning främjar både förmågan till anpassningar och kompetensförsörjningen.

Kunskap om patientsäkerhet behövs på alla nivåer i hälso- och sjukvården. Det innebär att både personalen, chefer, beslutsfattare på alla organisatoriska nivåer och politiker behöver ha den kunskapen. Kunskapen behövs för att arbetet ska kunna utföras med god kvalitet och bidra till en säker vård.  

Både tekniska och icke-tekniska färdigheter behöver tränas och utvecklas kontinuerligt. Att samverka över professionsgränserna och träna förmågan att jobba i team behöver påbörjas redan under grundutbildningen och sedan fortsätta under hela yrkeslivet.

Vården blir säkrare om patienten är välinformerad, insatt och deltar aktivt i sin vård och behandling och kan påverka den utifrån sina önskemål och förutsättningar.

Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Den patient som har god insikt i varför och hur olika moment ska genomföras, bidrar till att vårdförloppet blir som det är tänkt och till att avvikelser kan upptäckas och åtgärdas.

Att kunna vara delaktig i sin vård kräver kunskap. Patienten behöver därför få anpassad information om bland annat sin vård, behandling och eventuella risker. Patientens delaktighet behöver utgå från hens önskemål. En patient som inte vill eller kan ta aktiv del i sin vård och behandling ska inte riskera att få en sämre anpassad vård, utan personalen behöver säkerställa att patientens perspektiv tas tillvara. Även närstående har en central roll, i de fall patienten vill det.

Att se patienten som medskapare handlar att involvera och göra patienter och närstående delaktiga i vård och behandling, i det systematiska patientsäkerhetsarbetet och i vårdens utformning på alla nivåer.