Diagnostiska fel
Diagnostiska fel beror på brister i den diagnostiska processen
Brister i den diagnostiska processen kan leda till att diagnosen inte blir korrekt, eller inte ställs i rätt tid, så att adekvat behandling kan ges. Det kallas för ett diagnostiskt fel. Många patienter har flera diagnoser som behöver ställas i rätt tid. Ett diagnostiskt fel kan uppstå för varje enskild sådan diagnos.
Försenad, felaktig eller utebliven diagnos
En diagnos kan vara försenad vilket innebär att en korrekt diagnos har ställts, men för sent. Det kan påverka möjligheten till tillfrisknande. En diagnos kan också vara felaktig, det vill säga inte korrekt, vilket kan leda till att fel behandling ges. Vidare kan en diagnos vara utebliven. Då har någon diagnos aldrig ställts.
Orsaker till diagnostiska fel
Diagnostiska fel kan bero på kognitiva faktorer eller systemrelaterade faktorer. De olika faktorerna samspelar ofta.
Ett diagnostiskt fel kan leda till en vårdskada
Alla diagnostiska fel leder inte till konsekvenser för patienten. Men ett diagnostiskt fel medför en vårdskada om det leder till att patienten drabbas av ett lidande, en kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom eller avlider, som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården. Läs mer om begreppet adekvata åtgärder på sidan Vad är patientsäkerhet?
Ett diagnostiskt fel behöver alltså inte leda till att patienten drabbas av en vårdskada. Men om en diagnos inte ställs, eller diagnosen som ställs är fel eller ställs för sent, kan det leda till att en behandling försenas eller aldrig sätts in. Det kan i sin tur leda till att patienten drabbas av lidande, skada eller sjukdom, eller till och med avlider.
Ett exempel är försenad diagnos av cancer som kan leda till att patienten inte får rätt behandling i rätt tid. Det kan i sin tur kan minska patientens möjlighet till tillfrisknande.
Även om många diagnostiska fel inte leder till en allvarlig vårdskada, kan de få negativa konsekvenser. Jämfört med flera andra typer av vårdskador, är risken för allvarliga konsekvenser av ett diagnostiskt fel större.
Det är inte ovanligt med diagnostiska fel
Det finns inga säkra siffror på hur vanligt det är med diagnostiska fel. Det beror på att det saknas både en enhetlig definition av begreppet och tillförlitliga metoder för mätning. I nationella databaser utgör dock konsekvenser av diagnostiska fel minst 10–20 procent av alla anmälningar. I primärvård och på akutmottagningar dominerar diagnostiska fel som orsak till skadetyper med allvarliga konsekvenser.
Risken för diagnostiska fel är högre i vissa situationer
Diagnostiska fel förekommer i hela den diagnostiska processen även om vissa situationer är mer riskabla än andra. Risken för fel är till exempel högre
- inom verksamheter där beslut måste fattas på ofullständig information, tidigt i ett sjukdomsförlopp och under tidspress, till exempel på akutmottagningar och inom primärvård
- i långa vårdkedjor eller vid byte av vårdnivå eller vårdgivare, där information riskerar att tappas bort eller förvrängas
- när många läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal är inblandade
- om det finns språksvårigheter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonal
- om patienten har en sällsynt sjukdom eller mer än en sjukdom, till exempel samtidigt en kroppslig och en psykisk sjukdom.
Den diagnostiska processen berör många
Att ställa en slutlig sjukdomsdiagnos är en process där patienten och olika yrkesutövare i hälso- och sjukvården bidrar med sin kompetens. Beroende på var patienten befinner sig kan såväl undersköterskan som sjuksköterskan, den biomedicinska analytikern, patologen, röntgenläkaren och specialistläkaren som möter patienten bidra i den diagnostiska processen.
Information om vem som får ställa diagnos – Socialstyrelsen