Minska risken för undernäring

Undernäring orsakar ett stort fysiskt lidande och ökar risken för till exempel svårläkta sår, infektioner och fallskador. Genom att vara vaksam på risken för och tidigt upptäcka undernäring kan åtgärder sättas in innan konsekvenserna blir stora. 

Brist på energi, protein eller näring

underernäring

Undernäring är ett tillstånd där brist på energi, protein eller andra näringsämnen har orsakat mätbara och ogynnsamma förändringar i kroppens sammansättning eller funktion eller i en persons sjukdomsförlopp. Undernäring ökar risken för svårläkta sår och infektioner och kan ge en minskad muskelmassa som ökar risken för fallskador och funktionsnedsättningar. Även den psykiska hälsan kan försämras. 

En vårdskada om undernäringen hade kunnat förhindras

Undernäring och direkta följder av undernäring räknas som en vårdskada om hälso- och sjukvården hade kunnat vidta adekvata åtgärder för att förhindra undernäringen men så inte har skett, och patienten har drabbats av en skada, ett lidande eller en sjukdom alternativt har avlidit till följd av det. Läs mer om begreppet adekvata åtgärder på sidan Definitionen av patientsäkerhet och vårdskada.

Ett vanligt problem i Sverige

Undernäring är ett vanligt problem i Sverige, framför allt bland äldre. År 2014 hade 58 procent av de som registrerades i Senior Alert risk för undernäring. Det finns däremot ingen tillförlitlig statistik om hur vanligt förekommande undernäring är bland patienter som vårdas på sjukhus. 

Det finns särskilda riskgrupper

Vissa grupper har en ökad risk för att drabbas av undernäring. Det gäller patienter 

  • med sjukdomar med inflammatoriska tillstånd som bidrar till aptitlöshet och förlust av fett- och muskelmassa, till exempel kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), kronisk hjärtsvikt, njursvikt, reumatoid artrit och cancer
  • med demenssjukdom
  • med Parkinsons sjukdom
  • med dålig tandstatus eller andra orsaker till tugg- och sväljsvårigheter
  • som har haft stroke
  • med förstoppning 
  • som är äldre och bor ensamma.

Arbeta förebyggande för att undvika undernäring

För att minska förekomsten av undernäring är det viktigt att tidigt upptäcka risken. Både hälso- och sjukvårdspersonal och omsorgspersonal behöver vara uppmärksamma på undernäring och risk för undernäring. Information och stöd till både patienten och de närstående kan också bidra till att patienten får ett tillräckligt näringsintag.  

Gör en initial riskbedömning

All hälso- och sjukvårdspersonal som möter en äldre patient kan göra en initial riskbedömning genom att ställa sig följande frågor:

  • Har patienten ofrivilligt tappat vikt?
  • Har patienten ätsvårigheter?
  • Är patienten underviktig?

Om svaret är ja på en av frågorna bör en sjuksköterska med nutritionskompetens eller en dietist göra en nutritionsbedömning.

Om patienten har gått ner i vikt ska hen remitteras till en dietist för nutritionsbehandling, eller till en logoped om man misstänker sväljproblem. Tandhygienisten har också en viktig roll i bedömningen av tugg- och ätsvårigheter. 

Se över patientens läkemedel

Den som har ansvar för patientens vård och behandling kan behöva göra en översyn av patientens läkemedel för att bedöma om de bidrar till muntorrhet, illamående, förstoppning eller minskad aptit.

Olika åtgärder beroende på patientens förutsättningar

Nutritionsbehandling kan bestå av olika åtgärder beroende på patientens förutsättningar:

  • Äldre som minskar i vikt behöver hjälp att energi- och proteinberika maten. 
  • Maten kan behöva individanpassas. 
  • Vid sväljproblem är det avgörande att maten konsistensanpassas.
  • En person som äter mindre portioner behöver kompensera med fler mellanmål. 
  • Det är inte lämpligt att nattfastan är längre än 10–11 timmar. 
  • Kosttillägg i form av näringsdrycker kan vara ett bra komplement för den som inte får i sig tillräckligt med näring. Näringsdryck kan ordineras  med rekommendation om hur ofta och när de bör tas. Det är viktigt att effekten av dem sedan utvärderas. 

I nutritionsbehandlingen är patientens önskemål och preferenser centrala. 

Ätstödjande åtgärder kan minska risken för undernäring

Svårigheter med måltiderna kan leda till viktnedgång. Det finns olika åtgärder för att stödja patienten:

  • Hjälp patienten att äta själv så långt det är möjligt. 
  • Använd äthjälpmedel vid behov.
  • Hjälp patienten att sitta bra under måltiden, inte minst för att hen lättare ska kunna svälja.
  • Om patienten sitter i rullstol, skjut in den under bordet så att båda armarna kan vila på bordsskivan. 
  • Uppmuntra patienten att äta själv eller vägled handrörelsen mot munnen för att sätta igång ätandet. 
  • Skaffa kunskap om patientens funktionsförmåga och sträva efter en bra kommunikation vid matning. 
  • Skapa lugn och ro under måltiden.
  • Se till att patienten får äta i en inspirerande miljö utan direkt närhet till sjukvårdsutrustning och behandlingsmiljö. 
  • Se till att patienten har möjlighet att få gå på toaletten vid behov och i lugn och ro.