Suicid

Suicid är den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Död genom suicid är en konsekvens av psykiskt lidande som är outhärdligt för den som är drabbad.

Suicid leder ofta även till stort lidande och försämrad hälsa för närstående och andra berörda, till exempel hälso- och sjukvårdspersonal. 

Systematiskt arbete för att minska suicid

Patienter med förhöjd risk att ta sitt liv förekommer inom alla delar av hälso- och sjukvården. För att minska risken för suicid behöver hälso- och sjukvården arbeta systematiskt och förebyggande med god samverkan mellan olika instanser.

Suicid kan liknas vid ett psykologiskt olycksfall 

Suicid innebär en avsiktligt självdestruktiv handling som leder till döden. Det kan liknas vid ett psykologiskt olycksfall, där individen hamnat i en situation som just då framstår som omöjlig att förändra. 

Många som tar sitt liv har haft kontakt med hälso- och sjukvården

Personer med en psykisk störning eller psykisk sjukdom har en förhöjd risk för suicid. En tredjedel av alla som tar sitt liv har en aktuell kontakt med den psykiatriska hälso- och sjukvården, men betydligt fler har haft kontakt med annan hälso- och sjukvård. Det är därför viktigt att alla delar av hälso- och sjukvården har kompetens för att upptäcka självmordsbenägenhet.

Fler människor tar sitt liv än dör i trafiken varje år

Det är ungefär fem gånger fler som tar sitt liv än som dör i trafiken varje år. År 2015 avled 1 179 personer i Sverige till följd av säkerställda suicid, det vill säga suicid där det är säkert att personen hade för avsikt att ta sitt liv. Antalet blir 1 554 personer om man lägger till de fall där avsikten är osäker. Fullbordade suicid är vanligast bland äldre män, men bland barn under 15 år är suicid vanligare bland flickor än pojkar.

Suicidprevention.se hos Folkhälsomyndigheten  

Suicid som vårdskada

Suicid är en vårdskada om hälso- och sjukvården hade kunnat vidta adekvata åtgärder för att förhindra självmordet men så inte har skett. 

Läs mer på sidan Definitionen av patientsäkerhet och vårdskada

Orsaken till suicid i hälso- och sjukvården kan vara att suicidrisken inte vägs in i behandlingsplaneringen, till exempel när patienten överförs från en vårdinstans till en annan eller när hälso- och sjukvårdspersonalen gör en uppföljning efter ett suicidförsök. Det kan också handla om att patienten inte får tillräcklig hjälp att berätta varför hen ser döden som en utväg eller att hitta andra sätt att hantera sitt lidande och sina problem.  

Riskfaktorer för suicid 

De enskilt starkaste riskfaktorerna för suicid är

  • tidigare suicidförsök
  • psykisk sjukdom. 

Risken att avlida efter ett suicidförsök är högre om personen vid försöket har en kliniskt påvisbar psykisk störning. Risken är också förhöjd om personen gjort flera suicidförsök och då använt en våldsam metod. Suicidförsök bland äldre leder oftare till fullbordade suicid än bland yngre personer. 

Psykiatrisk problematik innebär en förhöjd risk för suicid

Människor som tar sitt liv under pågående kontakt med hälso- och sjukvården har ofta en psykiatrisk problematik. De psykiatriska diagnoser som innebär ökad risk är 

  • depressioner
  • bipolära sjukdomar
  • schizofreni och andra psykoser
  • personlighetssyndrom 
  • missbruk. 

Depression är den vanligaste underliggande diagnosen vid suicid, både förstagångsdepression, depression med måttligt djup och svår recidiverande depression. De flesta som blir deprimerade tar dock inte sitt liv. Suicidrisken vid depression förstärks om personen också har sömnstörning eller ångest eller är agiterad. Depression kan också finnas vid somatiska sjukdomstillstånd, och kan då öka suicidrisken. Risken ökar även vid samsjuklighet mellan flera diagnoser. 

Depression vid bipolär sjukdom medför risk för suicidala handlingar genom den instabilitet som bipolariteten innebär. Ogenomtänkta handlingar under en manisk episod kan ge skuld- och skamkänslor som komplicerar depressionen och ökar suicidrisken. Det finns även andra tillstånd som medför försämrad förmåga att kontrollera impulser eller affekter; till exempel kan adhd, personlighetssyndrom med emotionell instabilitet och missbruk medföra ökad suicidrisk.

Vid psykossjukdom är suicidrisken förhöjd och ofta svår att bedöma. Risken är särskilt hög bland unga män som haft schizofren sjukdom och samtidig social problematik i några år, till exempel svårigheter i familjen, utbildning eller arbetet. Risken kan också vara förhöjd när sjukdomen innebär successivt försämrad funktionsförmåga och livskvalitet.

Missbruk eller beroende kan också medföra risk för suicid, särskilt om personen har fått sociala problem eller kroppsliga besvär. Det är vanligt med samsjuklighet mellan psykisk sjukdom och missbruk, vilket behöver uppmärksammas i hälso- och sjukvården.

Psykosociala problem kan också innebära en förhöjd risk 

Psykosociala problem kan öka suicidrisken, till exempel familjeproblem eller andra relationsproblem, att misslyckas i skolan eller hamna utanför arbetslivet. 

Många förlustdrabbade närstående får psykiska problem och högre risk för eget suicid efter förlusten, till exempel föräldrar som mist ett barn och personer som mist en partner genom suicid.

Suicidalt beteende hos en förälder ökar på sikt risken även för barnen, särskilt om de är barn eller tonåringar när självmordet inträffar. Barn till en förälder som avlidit genom olycka, självmord eller våld löper en fördubblad risk att själva avlida som unga vuxna, jämfört med unga som inte har förlorat en förälder på det sättet.

Även kroppslig sjukdom kan påverka risken 

Kroppslig sjukdom kan vara en viktig del i de problem som föregår suicid, både tidigt i sjukdomsutvecklingen och sent i förloppet, särskilt om patienten har funktionsnedsättningar som medför att hen blir beroende av andra personer. Det gäller neurologiska sjukdomar som MS, ALS, epilepsi, Huntingtons sjukdom, förvärvad spinalskada och stroke. Risken för suicid är även förhöjd vid exempelvis diabetes, reumatisk sjukdom och cancer. 

Svår kroppslig sjukdom som kompliceras av depression ökar också suicidrisken. Det är inte ovanligt att depressiva symtom misstolkas som tecken på den somatiska sjukdomen och därmed inte behandlas på ett lämpligt sätt. Därför måste hälso- och sjukvårdspersonalen ha god kunskap om hur depression upptäcks och behandlas, och våga fråga om patienten har tankar på självmord. 

Arbetet för att förebygga suicid

För att kunna arbeta suicidförebyggande är det viktigt att hälso- och sjuk-vårdspersonalen fångar upp eller får veta att en patient har suicidtankar, oavsett vilken verksamhet det gäller. Det är avgörande att samtalet utgår från patientens egen beskrivning för att förstå personens unika situation, göra en suicidriskbedömning och fatta beslut om vård och uppföljning.  

Den psykiatriska hälso- och sjukvården möter många patienter med suicidrisk

Många som har det svårt kan tänka på döden som en utväg, men de flesta som har självmordstankar eller planer på att ta sitt liv låter det stanna vid tankar. Det kan därför vara svårt att värdera suicidrisken, oavsett om man använder ett särskilt intervjuinstrument eller en vanlig klinisk intervju. 

Inom psykiatrisk akutverksamhet är det viktigt att vara lyhörd för graden av lidande hos varje enskild patient och att försöka förstå om suicidtankarna riskerar att övergå i handling, till exempel på grund av bristande impulskontroll. Det finns samtalstekniker som kan underlätta patientens beskrivning, till exempel validering av patientens känslor.

På en psykiatrisk akutmottagning kan hälso- och sjukvårdspersonalen screena patientens självmordsbenägenhet med korta intervjuinstrument. Vid samtalet som följer bör patienten vara så delaktig som möjligt. Det är bra om samtalet inte enbart fokusera på skäl till att dö och patientens svårigheter. Det är viktigt att fråga om patientens erfarenhet av att hantera liknande situationer och vad som tidigare har haft en skyddande effekt. Det är också viktigt att behandlaren inte argumenterar eller moraliserar, utan syftet är att presentera alternativ som utgår från att behandlaren accepterar patientens svårigheter. 

Värdering av suicidrisk i behandlingsplaneringen 

För att hälso- och sjukvårdspersonalen ska kunna sätta in de försiktighetsåtgärder som behövs för att hantera suicidrisken är det viktigt att väga in en värdering av risken i behandlingsplaneringen. Det är inte lämpligt att lägga ett för stort ansvar på närstående eller vårdnadshavare i de fall personen får tillsyn och omvårdnad i hemmet. Om personen ändå får tillsyn och omvårdnad i hemmet behöver man tillsammans gå igenom hur detta ska kunna ske på ett säkert sätt samt ha en plan för uppföljning.

Andra exempel på preventiva insatser är 

  • heldygnsvård med ett konstruktivt innehåll
  • nära tillsyn, till exempel via en mobil akutenhet
  • sluten psykiatrisk tvångsvård när suicidrisken bedöms vara akut och förutsättningarna för sådan tvångsvård i övrigt är uppfyllda
  • snabb besökstid till öppenvårdsmottagning
  • kontakt med andra instanser som finns i vårdkedjan
  • samtal med närstående.

Suicidnära personer har särskilda behov. För att hantera dem på rätt sätt behövs trygga vårdsystem och god kommunikation mellan företrädare för olika delar av hälso- och sjukvården och andra professionella instanser.  

Suicidförsök behöver följas upp

Efter ett suicidförsök behöver patienten få en adekvat utredning och bedömning. Uppföljningen behöver vara snabb och strukturerad och fokusera på patientens upplevda problem. Det är en fördel att involvera närstående i uppföljningen eftersom de kan 

  • ge en bredare information om situationen och patientens förändring över tid
  • behöva hjälp för egen del 
  • medverka i fortsatt vårdplanering och som vårdnadshavare delta i psykosocial och psykopedagogisk behandling.

Det finns särskilda behandlingsformer vars syfte är att patienten ska förstå och kunna hantera sina suicidtankar och undvika suicidhandlingar, till ex-empel DBT (dialektisk beteendeterapi), ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och ASSIP (Attempted Suicide Short Intervention Program).

Patienter med suicidtankar söker även hjälp i primärvården

När en patient inom primärvården har psykologiska och personliga problem är det viktigt att värdera om det finns en ångest- eller depressionssjukdom, missbruk eller annan psykiatrisk problematik. Dessa tillstånd, liksom sömnstörningar, ätstörningar och smärttillstånd, kan kompliceras av suicidtankar eller mer diffusa tankar på döden som en utväg. 

Det finns bedömningsmetoder och skattningsinstrument för depression och ångest som kan göra det lättare att identifiera patienter som har behandlingskrävande psykiska besvär med ökad suicidrisk bland andra sjukdomstillstånd och psykologiska reaktioner, till exempel vid kris och sorg. Om patienten bedöms ha en akut suicidrisk eller behov av psykiatrisk heldygnsvård ska patienten remitteras för akut bedömning inom psykiatrisk vård. 

I vården av en patient med suicidrisk är det viktigt att det finns en hög kontinuitet. För att undvika brister i kontinuiteten är det viktigt att vårdkedjan bevaras så intakt som möjligt genom att ordinarie behandlare finns kvar. Det kan göras genom att man hänvisar till en kompletterande vårdinstans, inte bort från den som redan finns. På motsvarande sätt behöver icke-specialiserad vård för barn och unga (”första linjen”), elevhälsan och individ- och familjeomsorgsförvaltningen ha rutiner för att upptäcka risksituationer hos barn. Vid behov ska barn med psykisk ohälsa remitteras till en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning.

Den somatiska hälso- och sjukvården möter också patienter med suicidrisk 

Inom pediatrisk, medicinsk och kirurgisk akutverksamhet är det viktigt att vara uppmärksam på personer som kommer in akut med självförvållade skador. Sådana skador kan ibland vara ett uttryck för suicidal avsikt. Om det bedöms vara fallet behöver hälso- och sjukvårdspersonalen göra en barnpsykiatrisk eller psykiatrisk konsultation. För barn med självskadande beteende är det viktigt att ta ställning till orosanmälan.

Patienter med svår kroppslig sjukdom kan få psykologiska reaktioner och psykiatriska sjukdomstillstånd som ökar suicidrisken, till exempel stark hopplöshet, depression och ångest. Det är viktigt att vara uppmärksam på detta och behandla dessa tillstånd. De ska alltså inte betraktas som naturliga reaktioner på den svåra kroppsliga sjukdomen. Detta kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma hos äldre personer, som kanske inte är vana vid att tala om sin psykiska hälsa på samma sätt som yngre personer.   

När en patient läggs in i somatisk vård händer det att man sätter ut antidepressiva läkemedel eller andra psykofarmaka utan att väga in risken för återinsjuknande. Då finns en risk att patienten återfaller i depression och annan psykisk sjukdom. Om patienten har en vårdkontakt inom psykiatri är det viktigt att man kontaktar den personen för att diskutera fortsatt behandling och eventuella behov av att förändra vårdplaneringen, till exempel boka in tätare återbesök. Det är också viktigt att ta ställning till om något ordinerat läkemedel har ökad suicidalitet som biverkan.

Information och stödmaterial kring suicid och suicidprevention 

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå.

Om suicidprevention hos Folkhälsomyndigheten

På suicidprevention.se, riktad till dig som arbetar med att förebygga självmord, samlar Folkhälsomyndigheten kunskap om suicid och det suicidpreventiva arbetet.

Suicidprevention.se hos Folkhälsomyndigheten

Hos Socialstyrelsen hittar du information och ett stödmaterial som har tagits fram och Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten och som handlar om händelseanalyser efter suicid. 

Om självmord hos Socialstyrelsen 

Fler självmord bland unga bör utredas hos Socialstyrelsen

På Kunskapsguidens webbplats finns information kring suicid och hur de kan undvikas.  

Om suicid hos Kunskapsguiden

Om suicid bland barn och unga hos Kunskapsguiden 

Information och stöd riktad till patienter och närstående

1177 Vårdguiden finns information och kontaktuppgifter till olika telefonjourer, rådgivning och patient- och närståendeföreningar som man kan kontakta vid behov av stöd.

Nationella hjälplinjen ger anonym kostnadsfri psykologisk hjälp per telefon.

MIND är ideell förening som arbetar med att ge medmänskligt stöd och att öka kunskapen kring psykisk ohälsa och suicid. På deras webbplats finns kontaktuppgifter till Självmordslinjen där den som har tankar på att ta sitt liv kan komma i kontakt med någon att tala med.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar nationellt för att minska antalet suicid.

Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes stöd, SPES, är en rikstäckande ideell organisation som erbjuder stöd och hjälp till efterlevande.  

Barnrättsorganisationen Bris, ger stöd och information till barn och unga och till vuxna. Bris erbjuder stödhelger för familjer där en förälder tagit sitt liv. Barn och vuxna får träffa andra i samma situation och får stöd att hantera livet, sorgen och saknaden.