Tandvårdslagen

Tandvårdslagen (1985:125), TvL, reglerar tandvården och är en ramlag precis som Hälso- och sjukvårdslagen, HSL.

Det här är en förenklad sammanfattning av några av de mer centrala bestämmelserna i TvL i syfte att ge en allmän överblick. Sammanfattningen är inte uttömmande och TvL kan även innehålla fler eller mer nyanserade krav. Texten på den här webbsidan ersätter alltså inte texten i lagen.

Läs hela tandvårdslagen hos riksdagen

En sammanfattning av lagen

Med tandvård avses åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen, och tandvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god tandvård. Det innebär bland annat att den ska

  • vara av god kvalitet med en god hygienisk standard
  • lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder
  • tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen
  • vara lätt tillgänglig
  • bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
  • främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen.

Dessutom ska akuta fall behandlas med förtur. När tandvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

Vården och behandlingen ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Där tandvårdsverksamhet bedrivs ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.

Inom tandvården ska det finnas en verksamhetschef som ansvarar för verksamheten. Även TvL ställer krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.