Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, är den centrala lagen för hälso- och sjukvården.

Det här är en förenklad sammanfattning av några av de mer centrala bestämmelserna i HSL i syfte att ge en allmän överblick. Sammanfattningen är inte uttömmande och HSL kan även innehålla fler eller mer nyanserade krav. Texten på den här webbsidan ersätter alltså inte texten i lagen.

Läs hela hälso- och sjukvårdslagen hos riksdagen

En sammanfattning av lagen

Den 1 april 2017 ersatte en ny hälso- och sjukvårdslag (2017:30) den gamla hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Den nya HSL syftar till att göra regelverket överskådligare, tydligare och mer lättillgängligt samt mer i enlighet med intentionen om en målinriktad ramlag. De flesta av bestämmelserna är utformade helt i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i den gamla lagen, eller skiljer sig från dessa bestämmelser enbart i språkligt eller redaktionellt hänseende. Ett mindre antal förtydliganden och ändringar i sak i förhållande till den gamla lagen har dock gjorts. Ett fåtal nya bestämmelser har också tillkommit.

HSL är en målinriktad ramlag, vilket betyder att den innehåller övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvården. Den ska inte detaljstyra verksamheten eftersom huvudmännen utifrån det kommunala självstyret ska ha viss frihet att utforma insatserna efter lokala och regionala behov.

I HSL definieras hälso- och sjukvård som åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Även sjuktransporter och omhändertagandet av avlidna ingår. Den som har störst behov ska ges företräde till hälso- och sjukvården. För att uppfylla kraven på en god vård ska hälso- och sjukvården

  • vara av god kvalitet med god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet
  • vara lätt tillgänglig
  • bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
  • främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Där hälso- och sjukvård bedrivs ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för god vård ska kunna ges. HSL ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.

Ledningens ansvar

HSL ställer krav på ledningen av hälso- och sjukvården. Den ska vara organiserad så att den

  • främjar kostnadseffektivitet.

Inom hälso- och sjukvården ska det finnas en verksamhetschef som ansvarar för verksamheten. Det innebär bland annat att han eller hon ska säkerställa patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses.

Inom den kommunala hälso- och sjukvården ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS. Bestämmelserna om vad en MAS ansvarar för har i och med den nya HSL flyttats från HSL till hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80). Där framgår bland annat att en MAS ansvarar för att

  • patienten får en säker och ändamålsenlig hälso- och sjukvård av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde
  • patienten får den hälso- och sjukvård som en läkare förordnat om
  • journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientdatalagen (2008:355)
  • beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med patientsäkerheten
  • det finns ändamålsenliga och väl fungerande rutiner för
    • läkemedelshantering
    • rapportering enligt 6 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659)
    • att kontakta läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det.